Godmorgon.
Idag vakna jag med ett ryck. En vän skrev ett sms och ville komma och väcka mig. Jag tänkte som vanligt ignorera det och säga att jag har annat att göra för kroppen ville helst ligga kvar o sova. Men jag tog mig upp och började dammsuga och plocka lite grann. Kändes skönt.
Väckte barnen och sprang runt som en dåre svettig o rufsig. Men va fasen stressar jag runt för?
Vet att man ska ta mig som jag är men de kanske inte behöver lukta blöja och fiskbullar sen igår haha.
Nu ska här kokas kaffe.
Skriver mer sen.
Ta hand om er. Försök att inte stressa upp er.

NATTUGGLA japp. Jag måste få påfyllning i min energi bägare och de innebär ensamtid. Ligger vid tvn och slötittar o surfar runt. Hur gör ni andra mammor?
Jag har tänkt mycket på hur rastlös jag är. En klump i magen som bränner och finns där men man vet inte hur man ska bära sig åt. Jag brukar möblera om när jag är rast lös. Stackars min man som är flytt karl till vardags får ibland uppdrag att flytta tunga möbler här hemma. Men oftast fixar jag det själv. Jag vill klara av de mesta själv med lite jävlaranamma så brukar de gå. Fast oftast blir de större kaos än var det var innan.
Shopping är en också en favvis syssla man kan tycka för stunden men får bara ångest efteråt. Så här på natten skulle man gärna klicka hem ett å annat.
De är nåt jag får kontrollera.
Min lilla sessa ligger bredvid o sussar så gott.
Tvn visar forrest gump i bakgrunden. Helst av allt kollar jag dokusåpor som big brother.

Förresten var försiktiga med alkoholen när ni har ångest och depression. Man mår tusen gånger sämre dagen efter. Nu närmar de sig nyår och många går på fest och vill bli fulla o galna.

Ska pröva att bli heelad en dag snart. Kan berätta mer om hur de var om ni är nyfikna?
Jag hoppas jag ska kunna få ordning på mig själv snarast.
Jag märker mycket att min son känner av mig han oroar sig mycket stackarn. Men jag ska göra allt i min makt för att bli mig själv igen. Älskade unge. Han smörar ett smörgåsrån till mig och säger varje timma hur mycket han älskar mig. Snälla låt mina barn aldrig få va med om detta.

Jag har iaf blivit av med den värsta panik ångesten. Ett tag fick jag ta sobril för att ens kunna gå utanför dörren. Kunde inte köra bilen för långt eller handla mat i lugn ro
.panikångest.

Förrsten min mellersta dotter säger att de är en liten flicka som heter Alice som leker med henne ibland på övervåningen? Hmm..
Får gärna finnas änglar med oss.

Känner lugn o ro i detta huset iaf så de är nog snälla själar här i såfall.

Puss o kram

Måste säga att en sten släppte lite grann efter mitt första inlägg. Fått fin respons och personer som berättat om sitt jobbiga också. tack för att just du delar med dig.

Efter att legat nerbäddad i soffan o deppat så sa ja till mig själv va fasen nu ska vi ut i snön och röja. Minsta grej är tungt och det känns som man har bly i fötterna för att resa sig upp.

Ja ni kanske vet vilket pussel att klä på tre ungar i vintertider också ;)

Men vi tog oss ut i snön och åkte lite snowracer och pulka och byggde en liten mini olof ;) *klapp på axeln* till mig själv.

Det känns helt underbart när man väl varit ute. Det snöade fluffiga flingor och var härligt krispigt. Kokade mig lite kaffe när vi kom in och tog en snus så var den dagen gjord med ett litet leende.

Har min goa minsting bredvid mig när jag nu skriver och hon är en riktig solstråle som alltid är glad.

Jag längtar efter solen nu.

vad gör ni på nyår?

vi ska mysa med min mans familj med mat o spel o kärlek i göteborg.

Är glad för alla godingar man har i livet och utan er hade man inte orkat ens öppna ögonen.

Jag är lite nyfiken på mindfullnees och meditation nåt jag skulle vilja testa. kanske kunde gått nån kurs.

hoppas ni har nån att krama om mitt i den mörka tiden.

nu ska ja lägga barnen.

Precis som rubriken lyder så gäller det att ha bläckfiskarmar om man ska kunna skriva här när tid finnes.

Blöjbyte och fixa mat till barnen paus barnen kollar tv och myser vid brasan paus mamma får skriva lite och rensa hjärnan.(?)

Tänkte jag ska ta allt från början i kort version.

1987 föddes jag till namnet Linda. mamma pappa o en lillasyster S.

Levde i en kärnfamilj skyddade i en liten håla Ucklum. Skolan var från 0-6 där och jag har i princip bara goda minnen där ifrån. Jag tror de flesta uppfattade mig som en glad, lugn, snäll tjej som var kompis med alla och inte gjorde en fluga för när(?) Minns att de va några tjejer som utvecklades snabbare och bildade ett "tufft" gäng där dom gjorde dansshower hade bh, smink, string och var allmänt coola. jag tillhörde väl resten av klassen i stället. Lekte med barbie länge och var barnslig :) minns att man skrev lappar till killarna om att fråga chans hihi..

Efter att levt i denna skyddade värld eller bubbla så var det dags att ta klivet ut i tonårs världen som för övrigt är min mörkaste jobbigaste period i mitt liv. Vi började sjuan i stenungsund som man fick åka en bussresa till. Som tur var hamnade man med vänner från klassen.

Men trodde aldrig man skulle möta sånna människor man gjorde..

Från att varit en duktig elev som alltid svarat i klassen när fröken frågade nåt skulle man helt plötsligt bli tillplattat varje gång man försökte öppna munnen och säga nåt. Det var en flockledare i klassen som fick med sig många som också ville vara tuffa (just då ville jag också vara en del i det tuffa får jag ju erkänna)

Jag blev kallad för de mesta: lebblinda, hora, fågelholk,slampa m,m

jag och min äldsta vän J klädde oss kanske lite utmanande och gick ofta hand i hand och var alltid med varandra därför blev de säkert missuppfattningar. tror många var rätt avundsjuka på vår goa vänskap, vi var ju bästisar.

Minns en gång som jag var så trött på detta och hörde nån i korridoren som ropa nåt efter oss och jag fick ett utbrott och ropade massa saker som jag hade hållt inom mig.. varje dag hade man ont i magen att gå till skolan. och de var inte bara ja och j som blev mobbade de var tre söta rara tjejer som dom var ännu elakare mot. riktiga person anggrepp och för att dom gillade att plugga.

emellan allt detta var det mycket konflikter hemma som de såklart kan vara när man är tonåring(?) jag tjuvrökte och festade med äldre killar och drack alkohol (testade droger vid några tillfällen) usch allt sånt som föräldrar oroar sig för och som jag också kommer oroa mig för sen med mina barn.

Hade egentligen ingen relation längre till mina föräldrar mer än att va hemma då och då men oftast sov vi hos J.

Det är nåt jag ångrar mycket nu att man skulle va så elak och "tuff" mot vuxna.

Efter att man kämpat sig genom högstadiet och fakltiskt klarat sig godkänd fast att man skolka så mycket så skulle man ju välja gymnasieutbildning. Hur fasen vet man vad man vill bli mitt i all tonårskris?

Jag valde Handels programmet för dom lovade att man skulle ha jobb efter utbildningen och den verkade rätt lätt. valde mellan fordon också för att jag tyckte de va lättare att umgås med killar men i efterhand är jag glad att jagh inte valde det. var nog mest för att min dåvarande pojkvän gick där och var biltokig. ;) där kommer åter kameleonten in att jag hela livet försökt anpassa mig o va nån annan, vet jag ens vad jag gillar och har jag några intressen alls?

Hela gymnasiet rullade på och man var ett gott kompis gäng som tog alla chanser att få en rökrast ;*)

hade varit ihop med (och förlovad faktiskt för de va ju inne att göra ) med en kille i fem år.

men ändå var man lebb?

de tog slut efter många tråkiga händelser som bla otrohet.

Träffade också en sann vän som fortfarande ligger varmt om hjärtat och alltid funnit för mig. N.

Inget jobb efter gymnasiet nähä.. då fick jag börja jobba på mammas jobb, äldreomsorgen. för där finns de ju alltid jobb eller. (tog sex år att få ett fast jobb på bara 50%)

inser att allt är väldigt negativt som jag skriver just nu.

tröttnade på allt här i lilla hålan och kände att jag måste här ifrån!!!!!!!!!!!! Börja om på nytt o göra nåt annat för de är väl lättaste utvägen att fly från problemen (?)

Pratade med en kille på "efterfesten" en hemsida man träffar folk på.

Han bodde nere i Småland. Närmare bestämt en halvtimme från Växjö.

Efter att ha träffat honom så tog jag mitt pick o pack o drog ner till honom. flyttade in i hans etta med hopp om att skapa ett nytt liv jag hade väl inget att förlora?

Tiden gick och mer och mer insåg jag att han trycker ju ner mig, han pratade för mig och över huvudet på mig som om jag inte fanns. han var fruktansvärt elak svartsjuk och kontrollerade mig. Jag kom mig iväg då och då till hemtrakterna för att träffa vänner och familj (som jag längtade efter så otroligt mycket) men nu var jag så avtrubbad att ja inte´orkade ta tag i situationen. Min äldsta vän hade lämnat mig för en ny bästis på grund av ett jätte löjligt gräl.

men min fina vän N ringde jag och pratade med flera gånger om dagen med. tillslut blev han arg och tyckte hon ringde för ofta och jag kunde inte prata med henne längre. Hade min rökning som tillflykt då men de skulle han också lägga sig i och bestämma över.

Jag fick ett jobb som vikarie på äldreboendet som låg några steg där ifrån. äntligen skulle allt lösa sig tänkte jag. jobb o kille o kanske barn så småning om.

(?) mamma och pappa var så oroliga för mig där nere men jag blev mest arg för det var ju inget fel(?)

jag storgrät varje gång nån från familjen hade hälsat på och åkte hem. ville nog att nån bara skulle slänga in mig i bilen och köra hem mig.

Jag blev allt mer óch mer opersonlig, bara en människa som fanns till. Hamnade tilloch med i slagsmål med killar för att de gjorde alltid han. Hallå jag slåss ?

men en kväll blev de slutet. vi hade varit på en fest och druckigt alkohol och började bråka . Han slog mig och tog strupgrepp och bet mig i kinden och i näsan (?) ja de låter helt sjukt. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv jag trodde att nu dödar han mig. Jag var fast i lägengeten med honom och jag minns att mina tankar snurrade hur ska jag ta mig härifrån levande. jag försökte ringa ett flertal gånger men slog hela tiden fel nummer som i en mardröm och han lät mig inte ringa.

På morgonen hade han gått bort till sina föräldrar som bodde en bit bort. då tog jag chansen och slängde ihop mina grejer. jag vet inte varför jag ens brydde mig om dom grejerna och inte bara åkte? men skakandes packade jag allt i min volvo som jag fått av mamma för hon kände sig trygg med att jag kunde ta mig nånstanns antar jag.

den resan på 3,5 timme var oändlig. tårarna spruta jag var alldeles svullen och blå och ja kollade i backspegeln flera gånger ifall han var efter mig..

jag minns jag ringde mamma och berättade allt, en sten släppte jag var fri?

Min taktik var att hålla mig vän med honom så han inte skulle göra mig illa igen(?)

han dök upp men mamma skickade av aset. (tack)

fick byta nummer osv.

vet att jag ett tag tänkte ska ja gå tillbaka till honom? hur fan kan man sjunka så lågt och tänka så. var skadad psykiskt antar jag.

kan tacka min kära vän N och hennes D för att allt stöd. även mina föräldrar såklart.

jag började ta mig ut och umgås med folk och en helg sov jag hos n o d.

Hon hade en ny go vän som hon skulle på fest till och ville ha med mig. men jag var inte särskillt sugen kan ja säga. men hade jag inte följt med dit hade jag aldrig haft mina tre barn med min man.

Jag var verkligen inte redo för ett nytt förhållande men träffar man den rätta kan man ju inte bestämma när de ska ske.

mina föräldrar särskillt pappa var inte alls glada att jag hade träffat en kille igen. men de kan jag förstå.

första gången i mitt liv träffade jag en snäll omtänksam kille.

Vi är ju gifta nu och har tre barn jag har allt man behöver för att vara lycklig men tyvärr har jag en depression. inte många som vet om det men ja de har jag.

den var som värst när jag fick mitt andra barn. jag kunde ligga i soffan o bara sova o sova o inte bry mig om nåt. jag skulle ju vara lycklig nu men de va ja inte? läskigt allting. fick tillslut bli inkört till psykakuten och få hjälp.

prata med psykolog och mediciner. tog lång tid men jag mådde så himla bra en period. men känner att depressionen kommer och går i vågor. är just nu i en svacka igen. orkar ingenting, vill inte äta eller gå upp ur sängen man orkar inte ta tag i disk tvätt o alla vardagliga sysslor. så hemsk sjukdom de är!!

Jag känner att jag har blottat mig rejält nu genom att skriva detta men vill att man ska vara öppen mot varandra alla har något i sitt bagage!