Känns som jag flyter omkring i en bubbla som är väldigt skör fast ändå klarar mycket.. Hmm så svårt att förklara känslor och öppna sig och visa sig sårbar.
Blir alldeles sentimental och blödig men går inte att gråta o knappt skratta fast leendet är fastklistrat där ändå tror jag iallafall.
När ni läser mina inlägg så kan man säkert tro att jag är jätte olycklig men så är inte fallet. Jag har den finaste mannen och finaste barnen och vänner och familj omkring mig men jag själv är inte hel just nu och de är ju viktigt eller hur?
Men man kan ju undra varför när man har allt?
Hela livet passerar i revy och man tänker på fina minnen och tråkiga också men faktiskt mest fina.
Då och då får jag panik känslor att jag ska försvinna o inte få vara med! Jag vill leva!!!
Samtidigt som jag försöker skriva har jag högsta volym i lurarna.. Musik är sån bra terapi vet inte hur jag hade klarat mig annars.
Ibland vill jag inte att nån ska komma in i bubblan men de är nog bara det dåliga som lurar mig att känna så.
Vill bara plocka med mig alla jag älskar och leva på ett rosa moln eller en varm öde ö nånstans ;)
Bort från allt negativt.
Ni som känt som jag förstår nog precis vad jag skriver (?)
Tror jag började dala av efter de hemska hände min mans syster. Hon finns inte mer. Man vaknar till när nåt så fruktansvärt händer och blir rädd och tänker att det kunde vart jag och man vill vara stark för andras skull..
Hemska hemska sjukdom. Det får bara inte hända. Fina ängel..
Sån fin människa.

Imorgon ska vi träffa alla goa vänner och ha skoj bara vuxna ska bli skönt. De behövs ibland.
Tänker på min mamma hon får inte tro att hon gjort nåt fel med uppfostran för att jag mår som jag gör. Kunde inte haft en tryggare uppväxt. Fina mamma jag saknar dig. Vi ses inte så ofta som man vill.

Nä nu vill jag ha träningsvärk i magen för att man skrattat så mycket! De fixar vi imorgon :)!!!!!!!!!!!

Har skaffat mig ett projekt också.. Älskar att fixa till möbler.. Ska målas vitt!
Behöver göra nåt hela tiden.